Japp, när vi som bäst promenerade runt i Petit France kvarteren i Strasbourg fick jag se dem!
Massor och åter massor. De hängde helt lealösa i en slags karusellliknande sak mitt på trottoaren. Stackarna.

Jag berättade högljutt för matte och husse, men de hade bara ögon för den vackra katedralen.
Kat och kat – jag kunde då inte se nån kattracka.

Istället fick jag ge mig på att försöka befria den stackarn som hängde närmast. Nofferekord i höjdhopp, ska jag säga. Då vaknade matte till, och jag fick till slut en egen stork. (Den jag haft förstånd att sogga ner helt med mitt hoppande och slafsande när jag försökte rädda den)

Matte sa att hon skämdes, och att det var därför hon köpte storken. Jaja. Spelar roll, daaaa. Jag fick en egen stork. Det är allt som räknas i MIN bok.

Storqueman heter han och jag bar honom försiktigt med ett ordentligt tag om hans hals hela resten av dagen och lade bara ner honom för att äta surkål och bacon på Restaurang La Petite France.

När vi kom hem till båten igen, somnade jag och Storqueman i mattes koj. Härligt!

BisouBisou,
Kajsa och Storqueman

Så var man tillbaka på båten i Frankrike igen. Den här gången tog vi båten mellan Trelleborg och Rostock. Det var finfint. Jag fick sova i mattes koj och när det tryckte på fanns det en skojig solgul gruspool för att vi chienisar ska kunna pinka!
Jag träffade en labbe som bara pratade tyska, en chi hua hua som bara studsade upp och ner och inte pratade alls, och en fralla som pratade, hör och häpna – Franska!

Vi åt frukost i matsalen och familjen bredvid hade en liten otäck unge som jag blängde surt på tills han gav mig sin skinkmacka. Då slapp han onda ögat.

Och nu är vi framme, jag ligger i sittbrunnen och kollar vilka som paraderar förbi vår båt. Berättar för matte och husse om det kommer en Chien eller en Chat av något slag.

Det regnar mest hela tiden, så mina absoluta hatobjekt, personer med paraply, duggar tätt med påföljd att jag redan är hes. Suck.

Imorgon ska jag ta med flocken till Strassbourg och låta dem beskåda fransmännens årliga firande av Bastiljdagen. Det kommer de nog att uppskatta.

Kram och hej,

Je me apelle Kajsa

Åter igen har jag, Kajsa, på egen tass dödat en mördarkalkon. Du har kanske sett dem? Makabra gula fula historier i plast? De ser plockade ut, har röd kamm och KVÄKER.
Det är just det där kväkandet som gjort mig misstänksam under en längre tid. Jag har hållit ögonen på pipmojjen, men så snart jag trampat lite på den så den kväker, plockar husse ifrån mig den!
Idag dock… IDAG…
Husse hann inte Jag satte tänderna i de köttigaste delarna av odjuret och bet till rejält. Och japp – där satt den!

DÖD DÖD DÖD åt det hesa fula fjäderfäet !!

jojomensann. Den eländige blåtungan Otto. Här låg jag under korkeken och luktade på blommorna, i godan ro. Jag hade mitt torkade lårben från en saftig kalkon liggande snett bakom ryggen. Ok ok ok… Klantigt. Men nog vore det väl inte för mycket begärt att Otto skulle hålla reda på vad som är hans och vad som är mitt? VA?! Han gick helt sonika fram och nappade åt sig mitt ben! Jag blev bindgalen och matte kom rusande för att se vad som stod på. TJUVAR!!!!!!!!!!

tjuvar och banditer

Nu ÄR måttet rågat! Idag när jag låg och snusade i goda ro under mitt träd kom det en husbil till hamnen. Jaha, tänker ni. Det gjorde jag med, kan jag säga. Ända till dess jag såg att en stor blåtungad långhårig best tumlade ut. Han var inget vidare stilig, och han tittade ilsket åt mitt håll.

Honom ska vi nog hålla ett öga på, tror jag…

Nu ska jag berätta för er hur det ÄR. JAG äger hamnen här. Punkt. Och ni ska inte TRO att den vidriga lilla fransyska foxterriern som bor två båtar bort har fattat. Kanske Foxar är lite tröga? Eller det är bara det att hon är fransyska? Vad vet jag, men här är det strid på kniven. Hon ska inte gå förbi min båt. Inte ens på kajen. Hon ska INTE ligga under mitt blommande äppelträd vid sidan om kajen, och hon ska INTE finnas. Bort…Bort…

Jag skulle åka bil med husse och matte,jag. Vi brukar ta en sväng till stranden ibland. Eller till skogen. Eller om jag har tur, till mormor och morfar i Örebro. DÄR  Serveras det mumsmums ska ni tro.

Den här gången tog resan väldans lång tid. Nästan så jag började undra, faktiskt.
Just som jag tröttnade, var det dags att ta en sväng ut. Och så – Färjan!! Helfestligt. Jag låg under ett bord och smygkikade på alla möjliga fötter.  Stora, små, i sandaler och i stinkiga gympapjukks. Och vips – en gubbe tappade en bit av sin röde pölse!
Jag var så snabb att matte inte hann få fatt i kopplet.  Mums.

Sen har jag kissat i Hamburg, i Hannover, i Kassel, i Frankfurt, i Saarbrucken och till slut i Lunéville i Frankrike.

Där ska ni tro vi bor bra! Lite gungigt kanske, och lite trångt. Både på golvet (durken heter det, har jag lärt mig) och i mattes säng ( som heter Koj. Märk väl – inte korg…).

Nu är jag jättetrött, så vi ses imorgon!

Orrvarr, som Fransmännen skulle sagt,  Hej då, som jag säger !

Kajsa

Lilla jag vaktar just nu trädgårdsmöblerna. Matte och husse har varit oförsiktiga nog att ställa ut dem redan, och nu stormar de!
Jaja, tur jag finns!

Annars har det inte hänt mycket här hemma. Matte och jag hibernerade någon gång i november och vaknade igår, kan man säga. NU är jag sugen på äventyr!
Kram från Kajsa

Snö + Noffe = SANT

Det bästa som finns är att gå lös och fri ( fågelfri tycker matte men jag kan allt tänka mig en liten fasan eller så…). Man kör ner snorken, gärna hela huvudet faktiskt, och så drar man igång fyrtassdriften och HEJ vad det går och så fint plogat det blir!
Matte ser lika trött ut varje gång, dock. Hon vet att jag inte vill bli duschad i ansiktet, så det blir hon som får plocka snökulorna ur huvudet på mig varje gång. Men DET är det värt, matte! Jag lovar

/Kajsa Snötroll